thailandhotels99.com

Sista försöket

admin — Fri, 20 Jan 2012 20:54:27 +0000

Jag tänker göra ett helhjärtat försök till, en ordentlig satsning till innan jag ger upp och lär mig att leva med mina bilringar. Som det säkert har framgått vid det här laget ska jag ge mig på att banta igen. Det är inte så att det inte behövs. Jag har onekligen lagt på mig på senaste tiden. Förmodligen har jag återtagit alla kilon jag blev av med sist jag var på diet och sedan adderat några. Jag är i besittning av en fruktansvärt seg fettförbränning så det skulle inte vara alls förvånande. Men jag börjar som sagt ge upp hoppet en smula. Det är inte lätt med ständiga motgångar. Att gå ner två kilo för att sedan direkt få tillbaks tre. Nej, jag vet inte faktiskt inte vad jag ska göra om det nu inte går som jag vill den här gången. Jag får väl lära mig att leva med kroppshyddan och göra den till en fördel. Det blir nog svårt tyvärr men jag vet inte vad jag skulle ta mig till annars.

Ett högre syfte

admin — Thu, 19 Jan 2012 13:51:47 +0000

Jag har alltid varit något av en sökare. Under hela mitt liv har jag haft en känsla att jag har et högre syfte, det är något som jag måste göra. En uppgift av ytterst vikt som har en existentiell tyngd, långt viktigare än alla triviala världsliga ting. Jag antar att Jesus (inte för att jag jämför mig med honom) kände något liknande när han satte igång och predikade sitt budskap eller att Lenin drevs av en känsla, ett kall att förändra sitt hemland och rädda det från Tsarens förlegade feodalvälde. Jag bär också på en känsla av att jag är ämnat för något ytterst viktigt, något avgörande som kommer sätta avtryck i historien. Mitt problem bara är att jag inte vet vad. Där hade Lenin och Jesus det betydligt lättare. Jag vet inte vilken väg jag ska vandra eller vad jag ska ta mig för längs den stigen. Kanske ska jag rädda världens tigrar, starta revolution i mitt eget land eller kanske utarbeta ett vaccin mot urinvägsinfektion. Jag vet inte och det plågar mig.

Dåliga vanor

admin — Mon, 16 Jan 2012 18:52:31 +0000

Jag har börjat bli alt sämre. Ja, sämre det är ordet. Av någon anledning verkar det som om jag samlar på mig dåliga vanor just nu. Jag kommer exempelvis konstant försent till jobbet även fast jag egentligen inte behöver göra. Oftast går jag upp i god tid oh är påklädd och allmänt i ordning med god marginal för att hinna till jobbet. Men jag kan inte låta bli att, trots att jag är klar och bara behöver gå ut genom dörren, bara sitta helt stilla i soffan och bara stirra apatiskt. Helt i onödan. Kanske har någonting med klimakteriet att göra. Nej, förresten det verkar högst osannolikt vid närmare eftertanke. Så kan det faktiskt inte vara det är mer eller mindre säkert. Övriga dåliga vanor då. Ja, vi har ju så klart smacket. Sådant ska man ju helst inte hålla på med. Det är både dyrt och extremt farligt. Jag vet att jag borde sluta med det på en gång med det är faktiskt inte så lätt.

Det får inte vara så

admin — Thu, 12 Jan 2012 19:56:47 +0000

Jag har fått ett problem. Det är ett synfel som på något sätt har något att göra med benskörhet, det är väl typiskt att jag ska få ett problem som är… ja.. något som skrämmer mig så. Jag är nämligen paniskt rädd för att bryta benen, det har jag alltid varit. Å andra sidan skulle jag inte vilja förknippa en jobbig åkomma med något som jag ser som positivt. Det vore inte heller bra. I övrigt vet jag inte mycket om det här problemet eller vad som kan göras åt det. Jag ska till läkaren på tisdag och då får jag kanske (förhoppningsvis) reda på mer. Hoppas att går att åtgärda relativt smärtfritt, jag behöver mina ben i mitt jobb. Dessutom är jag fågelskådare på fritiden vilket innebär att man springer omkring än hel del i oländig skog, vore ytterst tragiskt ifall det gick åt skogen bara för det där. Verkligen surt alltså. Det kan jag inte acceptera, då ska jag fanimej stjäla ett par friska ben av någon elak jävel som inte förtjänar sina. Eller inte. Jag är ju en ganska snäll person egentligen.

Inte så konstruktivt kanske

admin — Tue, 10 Jan 2012 15:53:32 +0000

Jag har ett fritidsintresse framför alla andra. Jag gillar helt enkelt att klaga på saker, företeelser och personer. Just nu är innerligt irriterad på den dåligt fungerande kollektivtrafiken i min hemstad. Ingenting funkar, bussarna kommer aldrig i tid men de som bestämmer väljer i all sin vishet att inte göra någonting åt den saken utan att satsa på ineffektiva och ytterst dyra biljettsystem, kontroller hela tiden och naturligtvis ökade priser. Känns det som en i längden hållbar policy? Jag tycker då verkligen inte det. Ifall något i en verksamhet felar ska man väl i första hand åtgärda det. Om man går på en restaurang och får bränd mat säger de inte ”jaha din mat blev visst vidbränd var vänligen betala 100 kronor utöver det du redan betalt men om du är snäll kan vi bjuda på lite elakartade fel på gula fläcken också”. Men i kollektivtrafiken går det tydligen alldeles utmärkt att göra så. Är det inte en smula irriterande? Numer ska ju kollektiv trafiken tydligen vara en affärsrörelse som vilken annan och inte längre en samhällsservice. Då borde rimligt samma regler som gäller för alla andra företag vara applicerbara. De ska ge en bra service helt enkelt. Gör man inte det ska det knappast gå att mer betalt.